I boken "Digitalis filosofi" av Winter, Johansson läste jag hur vi omedvetet agerar när vi möter någon vi känner. Först höjs ögonbrynen snabbt uppåt, sedan drar vi en smula på munnen, därefter utlöses en impuls så att den högra armen gör ett ryck och sist säger vi "hej". Det här är något som jag aldrig reflekterat över tidigare och det fick mig att börja fundera på hur vi kommunicerar med varandra idag. Mycket av kommunikationen sker ju digitalt med små korta meddelanden utan att vi ser personen.
Kroppsspråket är en viktig del av kommunikationen mellan människor för att förmedla olika känslor. När vi tar emot ett SMS är det här något som vi inte kan uppfatta, eftersom vi inte kan se personen som skickat meddelandet. Dessutom är SMS ofta skrivna mycket kortfattat och informationen kan därför kanske missas eller misstolkas. Den som sänder meddelandet har en klar uppfattning om vad det är han eller hon vill säga men för den som tar emot det har det kanske inte samma innebörd. Att använda sig av "smileys" kan vara ett sätt att förtydliga en känsla som avsändaren har.
Själv tycker jag det stundtals är svårt att skriva när man måste sammanfatta något viktigt med bara några få ord och ändå få mottagaren att förstå vad man menar. Detta gäller framför allt när jag skriver till någon som jag inte "pratar" med så ofta.
Är kroppspråket viktigt i kommunikationen människor emellan?
Ja, för mig är det det. Jag är inte personen som sitter och pratar i telefon länge. Jag vill ha korta samtal och är det viktigt så träffas jag hellre för att kunna se personen. Men där har vi ju Skype, Msn och andra liknande program där man kan se varandra, även om det ännu är lite ovant att använda det så gör jag hellre det vid mer förtroliga samtal.
SvaraRadera